Detta ska handla om ett ämne som är lätt att komplicera och svårt att förenkla. Ett ämne som alltid är aktuellt men som begrepp sällan diskuteras. Detta ska handla om tid.

Edward Hall har i sin bok Beyond Culture beskrivit begreppen M-time och P-time. M-tid är vad vi i väst är vana vid; det fokuserar på scheman, strukturering och snabbhet. Ett synsätt som till stor del etablerades i samband med Taylorismen och den industriella revolutionen. P-tid kan enklast beskrivas som att flera saker händer samtidigt. Det synsättet är vanligare i områden som Mellanöstern och Latinamerika där man inte är lika beroende av att ha olika tider för olika möten, eller dela upp sin dag i olika timmar. Och skulle man kunna argumentera för, på internet.

Internet skapar ett annat flöde av händelser, vi bokar inte möten utan vi kontaktar någon via IM eller e-post när det passar. Kommentarer på bloggar, på Facebook eller Twitter händer utan hänsyn till ett schema eller vilken tid det är. Det är ett konstant flöde av ny information som dyker upp på flera olika ställen, hela tiden. Inget läggs ovanpå det andra som i en kalender utan allt flyter ihop till en enda röra. Twinglys beskrivning av sina Channels som ett “socialt filter” är ett perspektiv på hur digitala upptäcksfärder kan fungera i informationsflöden som dessa. Vilket skiljer sig från dagens sökande i ett indexerat arkiv á la Google.

”Serendipity is looking in a haystack for a needle and discovering a farmers daughter.”

Slump är att söka efter en nål i en höstack men hitta en bonddotter, enligt Julius Comroe Jr. Well put. Ett realtidsflöde av händelser är i det här fallet höstacken, nålen vad man är ute efter och bonddottern vad man hittar. Låt oss återkomma till detta.

I dag finns det ett antal system som stödjer den här typen av realtidsflöden, varav Facebook och Twitter kanske är de tydligaste och mest omtalade. Google Wave är ett exempel att försöka hitta ett alternativ till e-post och göra det utbytet till mer av en realtidskonversation. Utöver det finns det positioneringstjänster som Brightkite, Gowalla och Foursquare som tillsammans en GPS i fickan och en karta på handen hjälper oss att hitta varandra. Detta skapar dels en rörelse mot P-tid och dels ökar möjligheten att hitta en bonddotter.

Angående P-tiden innebär informationen om vad vi befinner oss, vad vi håller på med just nu att vårt planerande också blir mindre bestämt. Mindre planerat. Mer mot ett P-tidssynsätt. Istället för att handla om exakt tid så tittar vi mer på intensiteten i aktivitet. En heatmap av var det händer saker och vad som händer.

Samtidigt som detta skrivs så twittras det väldeliga från ett föredrag på Malmö Högskola, och under tiden bestämmer några att det kommer drickas öl på puben Green Lion. Det kan hända att jag var i Malmö ikväll, det kan hända att jag hade sagt att jag inte hade tid att gå på föredraget, det kan hända att jag skulle tvätta. Men av aktiviteten att döma, av den (hyfsat) intressanta diskussionen och av att det är många trevliga personer som ska dit så kan det hända att också jag hade dykt upp på Green Lion. Utan att det hade varit planerat, eller att jag klockat in det i min kalender. Intensiteten i mitt personliga informationsflöde visade att de antagligen har en trevlig kväll som jag gärna hade deltagit i. Kanske hade jag också träffat en bonddotter där.

(Den här texten har hämtat sin inspiration och många exempel från Matt Jones föredrag All the Time in the World)

Bild av Hometown Invasion Tour